Vaccination hund
Vaccination för hund kan vara skillnaden mellan liv och död. Både mellan enstaka sjukdomsfall och bred smittspridning som, i värsta fall, kan påverka stora delar av samhället. Här går vi igenom varför vi vaccinerar och vad vi vaccinerar mot. Du kan även läsa i ett annat inlägg om vad vi vaccinerar katten mot.
Vi vaccinerar för att skydda en hel population av hundar och uppehålla en flockimmunitet mot valpsjuka, parvovirus, leverinflammation och kennelhosta. Flockimmuniteten skyddar äldre individer som naturligt får sämre immunförsvar. Dräktiga tikar får även dem dåligt immunförsvar och valpar som inte hunnit bli immuna än.
Ett virus är en mycket liten sträng av DNA eller RNA – en gensekvens. Denna gensekvens kan vara omgärdad av en levande cellvägg, så som just coronaviruset. Detta gör dem mer känsliga för uttorkning än andra virus eftersom levande celler behöver fukt för att kunna uppehålla något som kallas osmos – vätskebalans. Viruset har små signalmolekyler på ytan som kan fästa till våra, eller i detta fall hundens, cellvägg och ta sig in i cellen. I cellen programmerar den om hela maskineriet och får cellen att börja utsöndra/producera virus istället för att utföra sin verkliga uppgift. Kroppens försvar mot virus är att känna igen infekterade celler och döda den egna cellen.
Så till de sjukdomsframkallande virus som vi vaccinerar hundarna mot.
Parvovirus
Parvovirus förorsakar en fruktansvärt dödlig sjukdom, och dödligheten är upp till cirka 90 procent. (nio av tio infekterade djur dör om de inte behandlas). Parvovirus har ingen cellvägg, och detta gör att de är designade så att de är mycket resistenta i miljön – det är alltså extremt svårt att sanera för parvovirus. Parvoviruset tar sig in via munnen, sedan tas det upp av lymfsystemet i halsen och tar sig ut i blodet och runt i hela kroppen där det bara infekterar celler som delar sig – alltså på en vuxen hund är det celler i tarmkanalen och benmärgen samt immunsystemet som drabbas. Sedan dör hunden av sekundära infektioner, så som bakterier i den egna tarmfloran, till följd av skador från viruset. Eller till följd av uttorkning. Vi ska vara otroligt tacksamma över det vaccin vi har mot parvovirus. Tack vare det har vi i vår del av världen en flockimmunitet mot parvo, och därför uppstår sällan sjukdomsutbrott, trots att man hittar det ibland här och var, det är inte helt ovanligt att katter är symptomfria bärare.
Adenovirus
Adenovirus är två virus, Infektiös Hepatit och kennelhosta typ 2, som man vaccinerar mot med samma vaccin.
Adenoviruset har ingen kapsel och är därför ett mycket resistent virus i omgivningen. Det överlever länge i utomhusmiljö och kan på så sätt spridas av räv och andra vilda djur som, exempelvis björn via bland annat vattenpölar utomhus. Ett infekterat djur kan ha virus i urinen i upp till nio månader. Detta virus kan orsaka en hastig död inom några timmar från första symtom, men kan också orsaka en mer utdragen sjukdom. Unga djur drabbas ofta hårdare av detta virus medan äldre får oftast symptom från luftvägarna som hosta och feber. De kan även få blodig diarré. Viruset var en vanlig dödsorsak innan vi började vaccinera, men är sällsynt idag. Dock förekommer något eller några diagnosticerade fall varje år i Sverige.
Morbillivirus (Valpsjuka)
Detta är ett virus med cellvägg, det betyder att det har en levande cellvägg, som är känslig för uttorkning och solljus. De sprids via luftvägarna och framför allt som droppsmitta. Mässlingen på människa är också ett morbillivirus. Valpsjuka var en mycket vanlig dödsorsak bland hundar i Sverige fram till 1960-talet. Men på 2000-talet har det blivit mycket ovanligt på grund av att de flesta hundar vaccineras. En vuxen hund som drabbas av valpsjuka får lägg även till feber här rinnande ögon med gulgrönt sekret, torrhosta. Diarré kommer senare i förloppet och lunginflammation. Några veckor in i sjukdomen angriper viruset hjärnan och hunden får neurologiska symptom så som överdrivna rörelser och svårt att koordinera kroppen. Senare i förloppet ses även förändringar i ögon och på nos och trampdynor. Dräktiga tikar aborterar eller får dödfödda valpar.
Parainfluensavirus (Kennelhosta)
Detta virus har cellkapsel och överlever relativt kort i miljön. Det sprids genom droppsmitta och orsakar den klassiska sjukdomen kennelhosta. Det är en sjukdom som kan drabba större kennlar svårt. Eftersom en genomgången sjukdom ger en mer kortvarig immunitet än andra virus så kan det gå runt-runt i en kennel där hundar som blivit friska tappat sin immunitet och blivit sjuka igen.
Symptom är framför allt hosta; hosta på en hund låter ungefär som en kväljning och hostan kan också resultera i en kväljning så att hunden kräks. De kan få hög feber och ibland sekundärinfektioner i lungorna, så som lunginflammation. Lunginflammationen orsakas ofta av en bakterie som heter Bordetella bronchiseptica, denna bakterie kan också orsaka hosta utan föregående kennelhosta. Ett av de vacciner som finns tillgängligt mot kennelhosta ger immunitet både mot denna bakterie och parainfluensaviruset (Nobivac KC).
Man måste vaccinera varje år mot kennelhosta för att ha effekt, och vaccinet ger inte ett totalt skydd mot sjukdom utan kan mest mildra symptomen. Jag föredrar att ge vaccinen som skyddar både mot bakterier och virus i näsan, även om det är lite vanligare med mild hosta efter vaccinering med denna, så är den bättre på att ge skydd mot kennelhosta eftersom den skyddar direkt i slemhinnan där viruset infekterar. Enda anledningen, enligt mig, att inte ge vaccinet i näsan är om man ger det mitt i tävling- eller jaktsäsong, till hundar som är rädda för droppen i näsan eller kortnosade hundar som kan vara känsligare för en mild infektion i näsan.
Det finns många andra virus som orsakar kennelhosta på hund, bland annat hundens coronavirus och hundens herpesvirus.
Vaccinen mot parainfluensavirus har förkortningen Pi och ges som en injektion.
Immunitet
Immunitet är när kroppen kan känna igen och eliminera den sjukdomsframkallande organismen innan den utvecklar en sjukdom. Vi har både ett medfött immunförsvar och ett immunförsvar som är förvärvat. Det förvärvade immunförsvaret är det som gör att man kan bli immun. Direkt när man drabbas av ett agens, en sjukdomsframkallande organism, så sätter kroppen igång med sina olika försvarsmekanismer. Den kan också mobilisera en lång rad av immunceller
specialiserade på varsina områden.
Det förvärvade immunförsvaret är det som används när vi blir immuna. Det använder sig av något som heter antikroppar. En antikropp är en liten molekyl som kan liknas vid en nyckel som bara passar till vissa antigen. Vissa nycklar är lite mer generella så som en grov gammal ladugårdsnyckel, andra mer specifika som en lägenhetsnyckel. Dessa antikroppar cirkulerar i blodet och när de stöter på en antigen, ett ”nyckelhål”, som den passar till så fäster den sig. När antikroppen och antigen sitter ihop så känner det medfödda immunförsvaret igen ”fienden” och börjar bekämpa den. Antingen genom fagocytos, att ”äta upp”, både antigen och antikroppen. Om det som antikroppen har fäst sig till är de egna virusinfekterade cellerna så kommer de att locka till sig en speciell sorts immunceller (NK-celler) som aktiverar apoptos, dödande av den egna cellen.
Virus använder sig av levande celler för att föröka sig och får den infekterade cellen att börja massproducera virus. När antikroppen har fäst till cellen som är infekterad, så hinner immunförsvaret att döda cellen innan viruset hinner massproduceras.
Att bli immun
När celler för första gången invaderas av en främmande organism så finns det en viss typ av immunceller som kallas för B-celler som cirkulerar runt i blodet och fångar upp det den tror är fiender. Viruset, eller bakterien, som den har fångat tar de med till en lymfknuta för att presentera och försöka skapa antikroppar som passar till. När maskineriet i lymfsystemet har hittat en antikropp som passar antigenen (viruset i detta fall) så börjar den att massproducera antikroppar som släpps ut i blodet och börjar fästa till virus och virusinfekterade celler. Denna process cirka 14 dagar för kroppen att genomföra. Mot slutet av infektionen så skapar även kroppen minnesceller. Detta är B-celler som kan känna igen just det specifika virus och som bär på ”receptet” för immunförsvaret att börja massproducera antikroppar igen. När man har minnesceller så räknas man som immun mot en sjukdom.
Vaccinationsrekommendationer
Statens veterinärmedicinska anstalt rekommenderar grundvaccination med DHPPi som tar alla dessa fyra sjukdomarna. Grundvaccinationen består av tre sprutor enligt följande schema
• Vaccination av valpar vid 7–8 veckors ålder för att motverka sjukdomsutbrott till följd av sjunkande maternala
antikroppar.
• En vaccination efter 12 veckors ålder då halten maternala antikroppar kan förväntas vara tillräckligt låg för att
möjliggöra skapande av ett långvarigt immunologiskt skydd.
• En boostervaccination vid cirka ett års ålder
En skyddande immunitet mot valpsjuka, hepatit och sjukdom orsakad av infektion med hundens parvovirus bibehålls därefter genom revaccination med 2-3 års intervall. Sjukdom orsakad av infektion med hundens parainfluensavirus (kennelhosta) håller bara ett år och rekommenderas därför årlig revaccination för fullgott skydd.